Jag
öppnar upp mitt skafferi,
ser bilder av mig själv
Det var då, det var där och jag var jag
Ett söndertrasat cigarett
och en urdrucken butell
Det var då, det var här, och jag var jag
Kring gatorna på söder
har jag vandrat många dag
Det var då, det var där, och jag var jag
Och i Maria Hissens väggar
lever minnet av oss kvar
Det var då jag var kär, men jag var jag
Men jag har aldrig spelat roller,
jag har bjudit på mig själv
Det var då, det var där,
och jag var jag
Och fasten är gått många år,
och vägen hit än sattes på
Det är här, och det är nu, och jag är jag
Jag vet att jag förlorat mig,
i lättja och musik
Det var då, det var där, men jag var jag
Och promen ner vid ka jen
kommer aldrig bli sig lik
Det var då jag var där och jag var jag
Men jag har aldrig spelat roller,
jag har bjudit på mig själv
Det var då, det var där och jag var jag
Nu sitter jag här på ett kafé
och skriver ner allt i ett brev
Jag är här, och det är nu,
och jag är jag
Alltid är det någon som står där
och bedömer varje steg
Som förvränger varje ord jag sagt
och som kallar mig för feg
Men jag har aldrig spelat roller,
jag har bjudit på mig själv
Det var då, det var där, och jag var jag
När vintern gått till sommar,
och när sommaren tatt adjö
Är det här och nu,
och jag är fortfarande jag
Ja, det är här och nu och
jag är fortfarande jag